HUR ALLT STARTADE...

Kenneln startade redan innan min egen födsel av min farmor och farfar, Birgit och Jan Åberg. Farfar hade ett brinnande intresse för jakt och därför föddes Hamiltonstövare upp till kennelns början, med siktet inställt på att föda fram riktigt bra jakthundar med bra mentalitet. När ett kennelnamn skulle väljas var valet enkelt, farfar var den första som hade jakträtt på "Vitberget", och det kändes då naturligt att välja detta namn. 

 

1971 köptes Hamiltontiken "Malådalens Skoga" och hon skulle bli kennelns stora stjärna! En Jaktchampion, men som exteriört också lyckades bli internationell och nordisk champion. Hon lyckades även vinna "best in show" på en internationell SKK-utställning. Vilket var en ovanlig merit för en stövare. När min farfar berättade om detta gjorde han det med stor stolthet. Att det vid det tillfället varit 971st hundar anmälda, med 120 olika raser. Att det i slutet stod mellan "Skoga" och en skotsk terrier...Han berättade hur den röda mattan rullades ut, och till farfars stora lycka så var det dom två som fick vandra stolta efter denna...En mindre jakthund önkades, främst av min farmor som ville ha en mindre hund i hemmet. Men också med en bra jaktkapacitet inom fågeljakten, som kunde göra farfar sällskap i skogen, den övriga tiden av jaktsäsongen. Deras första norrbottenspets flyttade in. En tik född i Tärnaby hos Per-Alrik From som kallades "Sessan", blev kennelns början på denna ras.

 

När jag tänker på min barndom, var det främst dessa hundar som skulle komma att starta mitt stora intresse. Många timmar har gått med att kamma, pyssla om och gå på små utflyker. Lekte ofta att det var mina alldelens egna! Om vi barn ville ta någon hund på promenad skickade farmor oss oftast med Sessan. Hon var klok och när hon tyckte att vi varit borta nog och det var dags att gå hem, ja då vände hon hem!! Det var bara att så gladeligen följa med i kopplets andra ände!

 

Känns som om det var igår när jag tänker tillbaka...hur jag vaknar upp med en kall nästipp. Farfar har gått till skogen eller är ute i sin verkstad och tillverkar rävsnaror. Farmor har gått ner för att elda. Det puttrar en risgrynsgröt på spisen och man kan känna doften av något som bakas i ugnen. Något som skulle komma att bli min frukost på en liten stund. Hundarna har varit ute och kommer tillbaka lite kalla till sängen, medans jag sakta vaknar till...

 Hos farmor och farfar blev man ordentligt ompysslad! Till dom kunde vi aldrig åka, utan att jag önskade att få stanna och sova över. Det var så mysigt hos farmor och farfar och jag älskade att vara hos dom!

Jag och farmor bakade ofta och det var hon som lärde mig att sticka...Ibland bjöd någon av granntanterna på kaffe och var det kallt, stoppade hon ner mig i en sparklåda full med filtar så att jag inte skulle frysa...

Hos dom var Alla välkomna och var det dags för middag snart, påbörjades den med gästernas närvaro och med alla inräknade att stanna och äta. Oavsett hur många, ny eller gammal bekantskap. Ingen fick gå hem hungrig! Och sen var det ju givetvis fika efter det!...

Alla var välkomna och Alla blev dom ompysslade!...

 

Min fina farmor somnade in den 20/3 2005, alldeles för tidigt efter en tids sjukdom...

Min farfar blev 90 år gammal och var pigg nästan ända in i slutet. I hela 16 år till, efter farmors bortgång fick vi ha honom hos oss, han berättade mycket om sitt liv och idag känns det så värdefullt att ha fått såna historier att minnas. Den 18/3 2021 tog min farfar sitt sista andetag och dom är nu åter tillsammans...Men en stor sorg och saknad för oss som finns kvar!

Innan min farfar blev sjuk, frågade han om jag ville ta över deras kennelnamn! Självklart ville jag det! Jag hade redan ett brinnande hundintresse och hade redan gått hunduppfödareutbildningen, tanken fanns sedan länge. Efter att ha vuxit upp i deras valplådor, var det klart för mig redan som liten...Jag älskade att följa dom små. Klart jag ville bli uppfödare som vuxen! Och jag lovade mig själv att Vitbergets Kennel ska få fortsätta i den familjära känsla som dom haft! Att dörrarna alltid är öppna och kaffet går fort att sätta på!...

 

Min farmors favoritfilm var Sound of Music...detta skulle bli vår första kull! Det var det första som kom i mitt huvud när jag fått frågan. Jag ville att första kullen skulle ha en anknytning till min farmor och farfar. Att få visa min tacksamhet och att hedra minnet av dom som alltid kommer att saknas mig! Jag hade en förhoppning om att farfar skulle få vara med oss när dom föddes, men tyvärr hann han inte det. Men jag hann läsa upp början på detta som jag skrivit, vilket känns bra. Han verkade så glad över det jag skrivit och att deras historia skulle få leva vidare!...

Sommaren 2021 föddes Vitbergets Sound of music kull, 9 st fina små krabater. 

 

För mig är Vitbergets kennel inte bara ett namn. Det är fina minnen, saknad och enormt mycket värme!

Sköt om dig och tack att du tog dig tiden att läsa om hur allt startade!